En resa genom människans vagga

För 25 miljoner år sedan startade en sprickbildning i nord-sydlig riktning på den afrikanska kontinenten. Tektonisk aktivitet gav upphov till Stora Afrikanska Riftdalen ("Gravsänkesystemet"). Ett gigantiskt sår, på sina ställen flera kilometer på både bredd och höjd, skars rakt genom det regnskogsbälte som sträcker sig rakt över kontinenten från Indiska Oceanen i öster till Atlanten i väster. Under miljoner år förändrades i grunden biotoper och klimat över en stor del av kontinenten.

Ett område där resultatet av denna makrohändelse gett ovanligt stor biologisk mångfald kan beskådas än idag i norra Tanzania. På en sträcka av 40 mil mellan Victoriasjön och Kilimanjaro finns allt från snö och is till regnskogar, halvöknar och savanner.

I östra delen tronar Mount Kilimanjaro, världens högsta friliggande berg, 6 kilometer över havet. 
I väster breder världens till ytan näst största sjö ut sig, Lake Victoria, lika stor som 7 stycken Vänern.
Däremellan finner vi Serengetiplatån, Ngorongoros slocknade vulkaner, den aktiva vulkanen Ol Doynio Lengai vid Lake Natrons stränder, Tarangires savannskog, och Lake Manyaras och Mount Merus sydliga regnskogar.

Hit anländer huvuddelen av den miljon turister som besöker landet. De allra flesta väljer en "standardsafari" vilken ofta inkluderar ett tiotal dagar i Manyara, Ngorongoro, Serengeti och därefter några dagar på Zanzibar. En förstagångsbesökare blir oftast nöjd.

Vi menar att med rätt upplägg blir resan inte enbart en nöjd resenär, utan en överväldigad. Trots att det till exempel går utmärkt att från Mto wa Mbu köra den spektakulära vägen genom riftdalen till Lake Natron och därifrån ta sig upp på Serengetiplatån och in i Serengeti via det naturfagra och viltrika Lobo i norra delen av nationalparken är det ytterst få som erbjuder det alternativet. Merparten av turisterna missar därför två höjdpunkter som absolut bör besökas om en nu ändå tagit sig till Afrika och Tanzania.

Kort sagt: Tanzania är inte det billigaste turistmålet. Ni bör därför tänka över vad ni vill ha ut av resan, och planera därefter.

Natron - vulkan och sodasjö mitt i riften

90 km norr om Lake Manyara ståtar vulkanen Ol Doinyo Lengai, massajernas heliga berg, med toppen 2 200 meter över riftbottnen (2 900 m.ö.h.). Kraftigt aktiv så sent som 2007/2008 präglar den landskapet vid sodasjön Lake Natron vars nordligaste del ligger innanför kenyanska gränsen. Sjön utgör mindre flamingons viktigaste reproduktionslokal i Östafrika och attraherar även mängder av andra sjöfåglar.

Bestigning av vulkanen sker med start vid midnatt för att nå toppen vid soluppgången runt 6 på morgonen. En annorlunda upplevelse som med motivation och hyfsad kondition är väl värd att pröva. Emellertid bör det ske under torrperioden annars är risken stor att dimman ligger tät vid toppen och sikten ner i kratern är obefintlig. Det hände oss, men vi njöt av soluppgångens spektakulära ljusspel över Serengetiplatån när vi tog oss ner. 

Serengeti - savanner och skogar

Serengetis ekosystem är lika stort som Dalarna. På savanner, bland vulkaner och sodasjöar, lever miljoner större däggdjur; fler än tusen fågelarter; kräldjur som krokodiler, ödlor och sköldpaddor; grodor, cikador och många andra som tillsammans hjälps åt att skapa den naturens egen puls av ljud och rytm som lockat så många västerlänningar att återvända när de en gång varit här.

Centrala delen av Serengeti utgörs av Seronera Valley där Seronera River underhåller ett spektakulärt viltliv. Inte minst därför att dalsänkan är en gränszon mellan de milsvida grässavannerna i söder och den mer kuperade och skogiga delen i norr. Problemet med Seronera är att det ibland känns överhopat med turister. Bilar far kors och tvärs på vägarna i sin jakt på att se djur, helst katterna. Under säsong kan lejon eller leopard attrahera 20-30 bilar samtidigt och upplevelsen blir därefter.

Seronera är onekligen sevärt men Lobo i nordöstra delen är ännu vackrare, fylld med vilda djur men betydligt färre turister. Från Natron kan en köra uppför gravsänkans kanter till Serengeti-platån 600 meter ovanför botten för att ett par timmar senare nå Kleins gate i norra delen av nationalparken. Några mil söderut ligger Lobo där campingplatsen ger utsökta vyer.

Mjukt rundade gräsbevuxna kullar och uppstickande jättelika granitblock, kopjes, ger en underbar inramning till det rika djurlivet. Buffel och övriga antiloper, inte minst Topi, förekommer i rikliga mängder vilket föder några ovanligt stora flockar av lejon.

Alternativet till camping är Lobo Wildlife Lodge i närheten men då pratar vi om att bo på hotell i Serengeti. Visserligen smakfullt insprängt bland några av Lobo's mäktiga kopjes men rummen är ändå som hotellrum. Känslan av att befinna sig mitt i naturen går förlorad, enligt vår mening.

Ndutu

Från december till mars befinner sig migrationen av gnuer i Ndutu som ligger utanför själva Serengetis parkgräns och i Ngorongoro Conservation Area. Väljer en att besöka Serengeti under denna tid är ett besök här ett måste. Detta är platsen där savannen utbreder sig till horisonten i alla väderstreck och gnuerna väljer att kalva. I genomsnitt 8 000 kalvar föds varje dag under februari/mars vilket förvandlar savannen till en orgie i liv. Ett faktum rovdjuren tar till vara. Ndutu hyser inga allmänna campingplatser men några "halvdyra" och trevliga lodger som är värda priset med tanke på de upplevelser området ger.

Ngorongoro Conservation Area - vidunderliga vyer

Ngorongoro's högländer passeras på väg till Serengeti om en kör "mjölkrutten" från Manyara och tar sig in via Naabi gate. Given höjdpunkt är själva Ngorongoro Crater men därutöver finns fler vulkaner som kan besökas med fordon eller med olika vandringsalternativ. Vildmarkskänsla får en kanske inte på alla ställen med tanke på att här lever 100 000 massajer. Kortare promenader på utvalda platser bjuder emellertid på hisnande vyer, inte minst för en fotograf.

Tarangire och Manyara

Utöver Serengeti och Ngorongoro finns Manyara och Tarangire vars ekosystem förut var en del av Serengeti/Ngorongoro ekosýstem men som på grund av mänsklig expansion har skurits av och nu bildar ett eget ekosystem.

Tarangire nationalpark är en pärla fylld av elefanter och baoba träd. Under de lätta regnen november/december förvandlas landskapet till ett grönt paradis. Kring Tarangire River flödar livet i alla upptänkliga former. Parken är förmodligen det elefant tätaste området i Tanzania. Campingplatser finns flera, liksom dyra lyxlodger.

Lake Manyara nationalpark utgörs under regnperioden till större delen av sodasjön med samma namn samt landområdet mellan sjön och riftens branta kanter i väster. Regnskogen i parken, särskilt nära den norra parkentrén, är imponerande. Inte minst vid fåglarnas häckning under januari-mars då en speciellt tidiga morgnar bör stanna, stänga av motorn och bara låta sig absorberas av den mäktiga fågelsången. Campingplats och trevliga bungalows finns direkt innanför parkens norra entré, dyrare privatlodger längre söderut i parken.